Mord eller dråp – vad är skillnaden?

Vad är skillnaden mellan mord och dråp?

Skillnaden mellan mord och dråp är inte att det ena brottet är uppsåtligt och det andra inte, för båda innebär att någon uppsåtligen har dödat en annan människa. Lagen beskriver mord som att beröva annan livet. Dråp är samma gärning när brottet, med hänsyn till de omständigheter som föranlett gärningen eller annars, är att anse som mindre grovt. Mord är alltså huvudregeln och dråp undantaget. Enligt lagkommentaren går det inte att peka ut någon enskild omständighet som generellt gör ett dödande till dråp.

Högsta domstolen har beskrivit straffskalorna för de två brotten som en enhet. De ligger kant i kant, från sex års fängelse för det lindrigaste dråpet till livstid för det allvarligaste mordet, och överlappar inte varandra. Det högsta straffet för dråp, tio år, är alltså detsamma som det lägsta straffet för mord. Frågan om mord eller dråp handlar därför om var på den glidande skalan en viss gärning hamnar.

Den som orsakar en annans död utan uppsåt döms varken för mord eller dråp. Då kan det i stället bli fråga om vållande till annans död, som är ett eget brott. Har ingen dött men någon försökt döda kan det bli fråga om försök till mord, och gränsen mot grov misshandel tas upp i en annan artikel i serien.

Vad blir straffet för mord och för dråp?

Straffet för mord är fängelse i lägst tio och högst arton år eller på livstid, medan straffet för dråp är fängelse i lägst sex och högst tio år. Inom skalorna har Högsta domstolen gett fasta utgångspunkter. Sedan lagändringen 2020 anses ett mord utan försvårande eller förmildrande omständigheter motsvara sexton års fängelse. När omständigheterna är försvårande men inte motiverar livstid bör arton år väljas som utgångspunkt. Talar omständigheterna i någon mån för ett lägre straff blir det ofta tolv år och i en del fall fjorton. Tio år är förbehållet fall där omständigheterna är förmildrande utan att gärningen ska bedömas som dråp.

När domstolen överväger livstid ska den enligt lagen särskilt beakta om gärningen föregåtts av noggrann planering, präglats av särskild förslagenhet, syftat till att främja eller dölja annan brottslighet, inneburit svårt lidande för offret eller annars varit särskilt hänsynslös. Uppräkningen fungerar inte automatiskt. Det krävs alltid en samlad bedömning, och omständigheterna måste vara allvarligare än vad som alltid gäller vid ett mord. Vid dråp är utgångspunkten enligt Högsta domstolen åtta års fängelse, och sex år ska bara användas när omständigheterna är mycket förmildrande. För brott som begåtts före arton års ålder är det högsta straffet sedan den tionde september tjugohundratjugosex fängelse i arton år. Tidigare var gränsen fjorton år, och den gäller fortfarande för brott som begicks före ändringen. Straffet för mord och livstid, liksom straffet för unga, beskrivs närmare i andra artiklar i serien.

Vad avgör om det blir mord eller dråp?

Om ett uppsåtligt dödande blir mord eller dråp avgörs genom en samlad bedömning av alla omständigheter kring gärningen, och för dråp krävs enligt Högsta domstolen att de sammantaget framstår som klart förmildrande. En enstaka förmildrande omständighet räcker sällan. Enligt domstolen kan det tala för dråp att gärningsmannen handlade i stark affekt efter en provokation från offret, att förloppet var snabbt, att gärningsmannen hade psykiska särdrag eller var starkt pressad, eller att gärningen skedde i en situation som liknade nödvärn.

I motsatt riktning har praxis lagt vikt vid att gärningen planerats, att offret var närstående, att offret var skyddslöst och att offret utsattes för svår dödsångest. Ett fall från Högsta domstolen 2002 visar hur vägningen går till. Gärningsmannen hade levt under stark press, var utmattad och befann sig enligt den rättspsykiatriska utredningen i något som närmast motsvarade en djup kris. Huggen skedde dessutom hastigt och utan planering. Men han handlade utan provokation, och offret var hans helt skyddslösa maka. Domstolen dömde för mord. Lagändringen 2020 var enligt förarbetena och Högsta domstolen inte avsedd att flytta gränsen mellan mord och dråp.

Blir det dråp om det hände i ett bråk eller i stundens hetta?

Att ett dödande skedde i ett bråk eller i stundens hetta gör det inte automatiskt till dråp. Före brottsbalken var just frågan om gärningsmannen handlat överlagt eller i hastigt mod avgörande, men den skiljelinjen övergavs när brottsbalken infördes. Hastigt mod kan i dag tala i mildrande riktning, men i den juridiska litteraturen har det också nämnts som försvårande, till exempel när någon som överraskas under ett annat brott dödar ett vittne utan att tänka efter.

Högsta domstolen 2016 prövade ett knivhugg efter ett bråk mellan två personer som inte kände varandra. Förloppet var snabbt, det dödliga våldet mycket kortvarigt och den tilltalade hade strax innan blivit slagen till marken. Men det var han som hade drivit bråket och först tagit till våld, och det fanns ingen provokation från offret. Att han kan ha haft svårt att kontrollera sig i ett förlopp som han själv satt igång fick därför bara begränsad betydelse, och det blev mord. Domstolen påpekade också att skärpningen 2010 för allvarliga våldsbrott gör att fall som tidigare bedömdes som dråp i enstaka fall i dag kan vara mord. I ett fall från Högsta domstolen 2021 räckte inte heller ett handgemäng där offret använt visst våld för att det skulle bli dråp.

Kan en planerad gärning ändå vara dråp?

En planerad gärning kan i vissa fall bedömas som dråp, trots att planering normalt talar för mord och, när den är noggrann, till och med för livstid. Det tydligaste exemplet är så kallade barmhärtighetsdödanden, där någon dödar en svårt sjuk närstående som själv vill dö. Sådana gärningar bedöms ofta som dråp, och enligt lagkommentaren kan planering då tala i ytterligare mildrande riktning, eftersom den kan ha mildrat brottets skadeverkningar.

Högsta domstolen har med stöd i den juridiska litteraturen också nämnt fallet där någon efter moget övervägande dödar en person som under lång tid utsatt honom eller henne för svår psykisk eller fysisk misshandel. Ett tredje exempel är så kallat utvidgat självmord, där gärningsmannen dödar en annan människa och sedan hindras från att ta sitt eget liv. Där anser lagkommentaren att domstolarna bör vara restriktiva med att döma för dråp, i vart fall om det inte funnits någon gemensam planering. Planering av mer kvalificerat slag, som att kartlägga offrets vanor för att kunna utföra gärningen, är å andra sidan enligt förarbetena ett skäl för livstids fängelse.

Måste man ha velat döda någon för att dömas för mord eller dråp?

För att dömas för mord eller dråp krävs uppsåt till dödsfallet, men uppsåt är inte samma sak som att ha velat döda. Svensk rätt erkänner tre former. Avsiktsuppsåt betyder att gärningsmannen ville åstadkomma döden. Insiktsuppsåt betyder att han eller hon såg döden som praktiskt taget säker. Den tredje formen, likgiltighetsuppsåt, prövas i två steg. Först måste gärningsmannen ha insett att det fanns en risk för att offret skulle dö. Sedan får inte själva dödsfallet ha varit ett skäl för honom eller henne att avstå från gärningen. Enligt lagkommentaren räcker insikt om att det fanns en risk aldrig i sig, men om gärningsmannen insåg att det var mycket sannolikt att offret skulle dö räcker det normalt för att likgiltighet ska anses bevisad.

Likgiltighet betyder inte känslokyla. I ett fall från Högsta domstolen 2021 hade den tilltalade visat djup ånger efteråt men ansågs ändå ha varit likgiltig inför dödsfallet i själva ögonblicket. Uppsåtsformen påverkar straffet, eftersom ett mord med avsiktsuppsåt normalt har högre straffvärde än ett med likgiltighetsuppsåt. Att man var berusad är ingen ursäkt. Enligt Högsta domstolen bedöms den som var berusad utifrån samma krav på uppsåt som den som var nykter. Saknas uppsåt till döden kan det i stället bli fråga om misshandel och vållande till annans död.

Spelar en psykisk störning roll för om det blir mord eller dråp och för straffet?

En psykisk störning kan spela roll både för om ett uppsåtligt dödande bedöms som mord eller dråp och för hur långt straffet blir. Psykiska särdrag hos gärningsmannen hör enligt Högsta domstolen till det som kan tala för dråp. En störning avgör ändå inte frågan på egen hand. I fallet från 2002 räckte inte en djup reaktiv kris för att väga upp att offret var en skyddslös närstående.

Störst betydelse har störningen ofta för straffet. Enligt brottsbalken är det förmildrande om den tilltalade till följd av en psykisk störning haft nedsatt förmåga att kontrollera sitt handlande, och sedan 2010 krävs inte längre att förmågan varit starkt nedsatt. Högsta domstolen har slagit fast att det är åklagaren som måste visa att en sådan invändning är obefogad. I ett mål från 2013 fann domstolen att omständigheterna i sig motiverade livstid, men eftersom invändningen om psykisk störning inte framstod som obefogad blev straffet tidsbestämt. Psykiska och sociala problem räcker däremot inte om de inte påverkat förmågan att kontrollera handlandet, som i ett fall från 2021. För den som begått gärningen under påverkan av en allvarlig psykisk störning finns särskilda regler som begränsar möjligheten att döma till fängelse.

Informationen är generell och utgör inte juridisk rådgivning för din specifika situation. Innehållet är granskat av jurist.