Polisen föreslås få locka fram brott – åklagaren beslutar, inte domstolen

Vad regeringen faktiskt föreslår

Den 7 september 2026 publicerade regeringen en lagrådsremiss – ett utkast som Lagrådet ska granska innan en proposition lämnas till riksdagen. Innehållet är en helt ny lag om särskilda provokativa åtgärder. Lagens tekniska rekvisit är snävare än rubriken: det handlar om åtgärder som vidtas för att få fram bevisning om brott och som kan leda till att någon förmås att begå ett brott. Alltså inte bara avlyssning av ett brott som redan pågår, utan metoder där den enskilde kan komma att begå ett nytt brott.

Sådana metoder används redan idag, men utan uttryckligt lagstöd. De har vilat på den allmänna bestämmelsen om polisens befogenheter och på principer från förarbeten på 1980-talet – bland annat att polisen aldrig borde få provocera någon att inleda en brottslig aktivitet. Det nya är att metoden skrivs in i lag, får en egen tillståndsprövning, och blir tillåten i fler situationer än de gamla principerna medgav.

Ingenting av detta gäller ännu. Lagarna föreslås träda i kraft den 1 mars 2027. En detalj värd att notera: eftersom lagen är processrättslig ska den enligt förslaget tillämpas genast, alltså även i förundersökningar som redan pågår när den träder i kraft.

Var går gränsen – och vem drar den?

Huvudregeln är att åtgärden ska vara av synnerlig vikt för utredningen. Därutöver ska brottet vara tillräckligt allvarligt, och trösklarna är två:

• Mot den som redan är skäligen misstänkt: brott med ett minimistraff om minst ett års fängelse – alltså där det inte är föreskrivet lindrigare straff än så – eller ett brott vars straffvärde kan antas överstiga fängelse i ett år.
• För att ta reda på vem som är gärningsman: minimistraff om minst två års fängelse, eller ett straffvärde över två år. Åtgärden får då bara riktas mot någon som kan antas vara gärningsman, ha medverkat, eller stå i förbindelse med gärningsmannen på grund av brottsligheten.

Vid sidan av trösklarna finns en katalog av uttryckligen uppräknade brott, och där gäller ingen straffvärdegräns alls. Sexualbrott mot barn finns med, liksom barnpornografibrott som inte är ringa. Och narkotika: regeringen har medvetet lagt nivån under grovt brott, så att metoden får användas vid narkotikabrott som inte är ringa – straffskalan för normalgraden slutar vid tre års fängelse – samt vid narkotikasmuggling och olovlig befattning med narkotikaprekursorer som inte är ringa, där straffskalan slutar vid två år. Göteborgs tingsrätt ville ha en nedre straffvärdegräns för just narkotikabrotten. Regeringen sa nej, med motiveringen att narkotikabrottsligheten är ett utbrett och allvarligt samhällshot.

Tillståndet prövas av åklagare, inte av domstol. Vid hemlig avlyssning krävs domstols tillstånd och ett offentligt ombud bevakar den enskildes intresse. Något motsvarande föreslås inte här. Två spärrar finns i lagtexten: skälen för åtgärden måste uppväga intrånget, och tillstånd får inte alls meddelas om åtgärden innebär risk för någons liv eller hälsa.

Det som inte finns i förslaget

Tre saker har valts bort, och regeringen är öppen med det:

• Ingen rätt till underrättelse i efterhand. Förslaget innehåller ingen bestämmelse om att den som utsatts för en provokation ska informeras om det, till skillnad från vad som gäller vid flera hemliga tvångsmedel.
• Ingen ny tillsynsordning. Regeringen bedömer att befintlig tillsyn räcker – myndigheternas interna tillsyn, Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden, Integritetsskyddsmyndigheten, JO och JK. Barnombudsmannen, Brottsförebyggande rådet, Brottsoffermyndigheten, Brottsofferjouren och Riksdagens ombudsmän ville att regleringen skulle utvärderas. Organisationen ChildX ville ha ett oberoende kontrollsystem för bilddelen.
• Ingen lagregel om den provocerades ansvar. Regeringen menar att skyddet redan följer av Europakonventionen och därför inte behöver skrivas in. Institutet för mänskliga rättigheter, Stockholms tingsrätt, Svea hovrätt och Uppsala universitet ville ha det i lagtext.

Provokatören själv riskerar inte straff. Den som förmår någon annan att begå brott kan i vanliga fall dömas för anstiftan, men regeringens bedömning är att en åtgärd som genomförs med stöd av och i överensstämmelse med regleringen är rättsenlig och därför inte medför straffansvar. Det är alltså den behörigt genomförda åtgärden som är straffri – inte överskridanden av tillståndet.

Europakonventionen och Högsta domstolen – den gräns som faktiskt håller

Här ligger sakens kärna, och det är också regeringens eget svar på varför inget skydd behöver skrivas in i den nya lagen.

Europakonventionen gäller som svensk lag. Av artikel 6, rätten till en rättvis rättegång, följer enligt Europadomstolens praxis en gräns som ingen svensk lag får passera: om polisen har utövat ett sådant inflytande över en person att han eller hon provocerats att begå ett brott som annars inte hade begåtts, är provokationen otillåten. Följden är inte ett lägre straff. Följden är att personen inte får straffas alls – domstolen har uttryckligen sagt att det inte räcker att sätta ned påföljden.

Högsta domstolen har byggt in samma sak i svensk rätt. I ett avgörande från 2007 slog domstolen fast att när ett framprovocerat brott lagförts i strid med rätten till en rättvis rättegång, brister det i själva förutsättningarna för straffbarhet. Verkningarna blir i princip desamma som om brottet hade preskriberats: åtal ska inte väckas, och väcks det ändå ska talan ogillas.

Men gränsen är smalare än den låter, och det avgörs i två led. I en dom den 5 mars 2026 formulerade Högsta domstolen prövningen så här. Först: har provokationen inneburit att personen förmåtts begå ett brott som han eller hon annars inte skulle ha begått? Om svaret är ja, kommer nästa fråga: kan lagföring ändå godtas därför att personen skulle ha begått ett brott av motsvarande slag även utan polisens åtgärder? I det målet blev svaret på den andra frågan ja – och då fanns varken hinder mot lagföring eller skäl för strafflindring.

Att polisen orsakade just det här brottet räcker alltså inte. Man måste också stå emot invändningen att man ändå var på väg att göra något liknande. Samma tendens finns i Europadomstolens senaste avgörande på området, från oktober 2025: en man dömdes för försök att förmå ett barn till sexuella handlingar efter att i själva verket ha chattat med en polis. Ingen förhandsmisstanke fanns mot honom. Domstolen godtog ändå åtgärden – polisen hade information om att liknande brott begicks på plattformen, åklagare hade godkänt, och mannen hade själv visat en tydlig vilja att begå brottet.

Fiktiva bilder av barn

Den mest omdiskuterade delen: Polismyndigheten ska i vissa utredningar få framställa och sprida fiktiva pornografiska bilder av barn – bilder där inget verkligt barn förekommer – som ett verktyg mot de allvarligaste sexualbrotten mot barn och grovt barnpornografibrott.

Lagtexten är teknikneutral och säger ingenting om hur bilderna ska tas fram. I motiven nämns artificiell intelligens som ett exempel bland flera, vid sidan av digital manipulation och andra tekniska metoder; skälet är att en teknikbegränsning skulle hindra polisen från att använda nya metoder. Utgår framställningen från bilder av verkliga barn krävs att manipulationen går så långt att resultatet föreställer icke-verkliga barn.

En sak som sällan nämns i rapporteringen: EU:s AI-förordning förbjuder sedan i juli 2026 uttryckligen AI-system som genererar barnpornografiskt material, med undantag för det som är tillåtet enligt nationell rätt. Det svenska förslaget är formulerat just så att undantaget blir tillämpligt.

Mot barn under femton

Metoden föreslås också få användas i utredningar om brott som ett barn misstänks ha begått innan det fyllt femton år. Tröskeln är dock betydligt högre än i övrigt: minimistraff om minst fyra års fängelse, eller ett straffvärde över fyra år, eller något av de uppräknade brotten – grov utpressning, mordbrand och sabotagebrott, grovt övergrepp i rättssak, grovt narkotikabrott och grov narkotikasmuggling samt vissa terroristbrott. Det är alltså inte fråga om provokation mot barn i allmänhet. För barn i åldern 15–17 år ska samma regler gälla som för vuxna.

Ett separat förslag: fiktiva bilar

Samma lagrådsremiss innehåller en helt egen lag om fiktiva fordonsuppgifter, som gör att myndighetsfordon inte kan spåras till myndigheten via vägtrafikregistret. Det är inte en provokativ åtgärd i den nya lagens mening, utan ett fristående förslag som råkar levereras i samma dokument.

Vad det betyder för dig som blir misstänkt

Om du misstänks för ett brott som kommit till polisens kännedom genom en provokation är tre saker värda att veta. Att metoden får lagstöd säger ingenting om att just den provokation du utsattes för var tillåten – den prövningen görs separat, mot Europakonventionen. Invändningen om otillåten provokation är inte en förmildrande omständighet utan ett hinder mot lagföring, och den måste föras fram i rätt form. Och eftersom prövningen till slut hänger på vad du skulle ha gjort utan polisens åtgärder, blir vad du säger i det första förhöret ovanligt tungt: uttalanden om tidigare planer, kontakter eller avsikter kan komma att användas som svar på just den frågan.

Informationen är generell och utgör inte juridisk rådgivning för din specifika situation. Innehållet är granskat av jurist.