Mord ger sexton år – det här gav livstid

Försvaret hävdade att han inte varit medveten om sitt handlande. Utan medvetenhet finns inget uppsåt och inget mord. Det som motbevisade invändningen var tre sekunder som en granne råkade se.

15 sep 2026·3 min·Juridiskt granskad
Kort sammanfattning
  • Straffet för mord är fängelse i lägst tio och högst arton år, eller på livstid. Utgångspunkten enligt praxis är sexton år.
  • För livstid krävs att omständigheterna framstår som allvarligare än vad omständigheterna vid mord alltid är, plus en helhetsbedömning innan straffet döms ut.
  • Försvarets invändning gällde uppsåt: utan medvetenhet om handlandet finns inget uppsåt i straffrättslig mening.
  • Att gärningsmannen avbröt angreppet, riktade kniven mot ett vittne och gav en order visade att han var medveten om vad han gjorde.
  • Vid utvisning på grund av brott prövar domstolen proportionaliteten. Om utvisningen går att verkställa avgörs först när den aktualiseras.

En granne hörde gälla skrik. Han följde ljudet, kom fram mitt under angreppet och gick mot dem medan han skrek. När han var några meter bort avbröt gärningsmannen angreppet, tittade rakt upp på honom, lyfte kniven mot honom och sa åt honom att backa.

Grannen backade. Han hade då redan sett det dödliga våldet.

De tre sekunderna blev målets viktigaste bevisning – men inte på det sätt man först tror.

Frågan var aldrig vem

Att mannen dödat sin tidigare partner var inte omtvistat. Ett kontaktförbud gällde sedan en månad tillbaka och hade överträtts. Han hade hotat henne vid upprepade tillfällen under relationen.

Försvaret gjorde i stället gällande något annat: att han inte varit medveten om sitt handlande. Det är ingen undanflykt utan en invändning som går rakt på brottets kärna. För mord krävs uppsåt, och samtliga former av uppsåt förutsätter att gärningsmannen varit medveten om vad han gjorde. Utan medvetenhet finns inget uppsåt i straffrättslig mening – och då finns inget mord.

Det var där grannens iakttagelse blev avgörande. Domstolen konstaterar att mannen avbröt angreppet för att titta upp, rikta kniven och ge en order, och att han därefter riktade uppmärksamheten tillbaka och fortsatte. Av det drog domstolen slutsatsen att han varit medveten om sitt handlande.

Mannen som sprang fram för att ingripa kunde inte rädda henne. Men han såg det enda som kunde motbevisa invändningen.

Sexton år är utgångspunkten

Straffet för mord är fängelse i lägst tio och högst arton år, eller på livstid. Enligt rättspraxis är utgångspunkten sexton år när det varken finns försvårande eller förmildrande omständigheter.

Livstid är alltså inte normalstraffet. Lagen pekar ut vad som särskilt ska beaktas som skäl för livstid: att gärningen föregåtts av noggrann planering, präglats av särskild förslagenhet, syftat till att främja eller dölja annan brottslighet, inneburit svårt lidande för offret, eller annars varit särskilt hänsynslös.

Men uppräkningen räcker inte i sig. Omständigheterna måste framstå som allvarligare än vad omständigheterna vid mord alltid är – och innan ett livstidsstraff döms ut ska domstolen göra en helhetsbedömning för att försäkra sig om att straffet är befogat.

Vad som vägde

Domstolen fann flera omständigheter som gjorde gärningen särskilt hänsynslös. Han dödade med avsiktsuppsåt, alltså den allvarligaste uppsåtsformen, och gärningen föregicks av planering. Förloppet var inte kortvarigt. Hon försökte försvara sig och ropade efter hjälp. Flera vittnen reagerade på och observerade delar av händelseförloppet. Hon får antas ha upplevt påtaglig dödsångest och smärta.

Domstolen skriver att gärningen hade drag av en ren avrättning.

Hovrätten lade till en omständighet till: antalet knivhugg. Uppemot femtio sårskador, varav tre var för sig livshotande och flera andra potentiellt livshotande. Några förmildrande omständigheter av betydelse fanns inte.

En rättspsykiatrisk undersökning visade att det inte förelåg någon allvarlig psykisk störning vare sig vid gärningen eller vid undersökningen.

Sammantaget: livstids fängelse.

Utvisningen

Mannen dömdes också till utvisning med förbud att återvända. Vid utvisning på grund av brott är det brottslighetens straffvärde och karaktär som väger – ju allvarligare brott, desto starkare måste anknytningen till Sverige vara för att utvisning inte ska ske.

Återreseförbudets längd bestäms med utgångspunkt i det samlade straffvärdet. Vid ett straffvärde över två år ska förbudet normalt inte tidsbegränsas, och domstolen fann inga skäl att frångå huvudregeln.

En sak till är värd att förstå: domstolen prövar om utvisning är proportionerlig, men inte om den går att genomföra. Frågan om det finns hinder mot verkställighet avgörs när utvisningen aktualiseras – inte i brottmålet.

Domen är inte slutlig

Hovrätten över Skåne och Blekinge meddelade domen den 14 september 2026 och fastställde tingsrättens dom utan ändring. Domen kan överklagas till och med den 12 oktober 2026. Att Högsta domstolen skulle pröva den är inte givet – det krävs prövningstillstånd, som meddelas restriktivt.

Källor
  1. Hovrätten över Skåne och Blekinge, dom den 14 september 2026 – kan överklagas t.o.m. 12 oktober 2026
  2. Brottsbalken (1962:700) 3 kap. 1 § – straffskalan för mord och de omständigheter som särskilt ska beaktas som skäl för livstids fängelse
  3. Brottsbalken (1962:700) 29 kap. 1 § – straffvärdebedömningen: skada, kränkning eller fara, vad den tilltalade insett, avsikter och motiv
  4. Utlänningslagen (2005:716) 8 a kap. – utvisning på grund av brott, återreseförbudets längd och att verkställighetshinder prövas senare
  5. Lagkommentaren till brottsbalken 3 kap. 1 § – utgångspunkten sexton år och kravet på helhetsbedömning före livstid

Informationen är generell och utgör inte juridisk rådgivning för din specifika situation. Innehållet är granskat av jurist.

Behöver du hjälp i din situation?

Artikeln är generell. Är du misstänkt, kallad till förhör eller anhörig till någon som är det, kan en försvarsadvokat ge råd om just ditt fall – ofta utan kostnad för dig om en offentlig försvarare förordnas.

Kontakta advokat → eller ring 010-173 18 50