Omvandling av livstidsstraff – vad som avgör och hur ofta

Kan ett livstidsstraff omvandlas till ett tidsbestämt straff, och när kan jag ansöka?

Ja. Den som avtjänar fängelse på livstid kan ansöka hos domstol om att straffet ska omvandlas till fängelse på viss tid. Sedan den 1 januari 2026 får ansökan göras först när den dömde har avtjänat minst tolv år. Tidigare var gränsen tio år.

Ändringen gäller alla som avtjänar ett livstidsstraff, alltså också den som dömdes före 2026. Enligt förarbetena behövdes inga särskilda övergångsregler, eftersom bestämmelsen rör verkställigheten. Högsta domstolen slog 2020 fast att även tid som tillgodoräknas för frihetsberövande innan strafftiden började, till exempel häktning, räknas in i den tid som krävs. Har tolv år inte avtjänats avvisas ansökan och prövas inte i sak.

Om ansökan avslås får en ny ansökan göras tidigast ett år efter att beslutet fick laga kraft, alltså när det inte längre kan överklagas. Den regeln är inte ny – den har funnits sedan lagen infördes 2006. År 2026 ändrades bara tolvårsgränsen.

Regeringens möjlighet att ge nåd finns kvar vid sidan av omvandlingen, och enligt lagkommentaren kan en nådeansökan lämnas samtidigt. Har straffet redan gjorts tidsbestämt genom nåd kan det däremot inte prövas på nytt enligt omvandlingslagen.

Hur går en ansökan om omvandling till?

Ansökan görs skriftligt till Örebro tingsrätt, som prövar alla sådana ärenden i landet. Normalt är det den dömde själv som ansöker. Kriminalvården kan också ansöka om det finns särskilda skäl.

Därefter följer i regel de här stegen:

1. Rätten förordnar ett offentligt biträde för den dömde, om det inte måste antas att behov av biträde saknas.
2. Rätten hämtar in ett yttrande från Kriminalvården. I de beslut vi har gått igenom tar Kriminalvården aldrig ställning till om straffet ska omvandlas, utan anger hur lång förberedelsetid inför frigivningen som behövs – i besluten mellan ett och tre år.
3. Rätten hämtar in en riskutredning från Rättsmedicinalverket. En ansökan får inte bifallas utan en sådan utredning, om den inte är uppenbart obehövlig.
4. Åklagaren är den dömdes motpart och yttrar sig i ärendet. Enligt förarbetena ska åklagaren bland annat bevaka samhällets intresse och brottsofferperspektivet.
5. Ärendet handläggs skriftligt, men den dömde har rätt att bli hörd muntligt om han eller hon begär det och det inte är uppenbart obehövligt. Muntlig förhandling hölls i 67 av 84 ärenden.
6. Rätten, som består av en lagfaren domare och tre nämndemän, avgör ärendet genom ett motiverat beslut. I två avslag var nämndemän skiljaktiga och ville bifalla.

En muntlig förhandling är ingen förutsättning för bifall. Sju av de elva bifallen i vår genomgång avgjordes utan muntlig förhandling. Beslutet kan överklagas till Göta hovrätt av både den dömde och åklagaren.

Vad avgör om ansökan om omvandling beviljas?

Domstolen gör en helhetsbedömning av fem omständigheter som lagen räknar upp. Rätten ska särskilt beakta

• den tid som den dömde har avtjänat,
• vad som av domen framgår om de omständigheter som legat till grund för straffmätningen,
• om det finns risk för att den dömde återfaller i brottslighet av allvarligt slag,
• om den dömde har åsidosatt vad som gäller för verkställigheten, och
• om den dömde har medverkat till att främja sin anpassning i samhället.

Hur tungt varje omständighet väger avgörs enligt förarbetena från fall till fall. Livstidsdomen och grunderna för straffmätningen prövas inte om. Huvudregeln är att ju allvarligare brottet var, desto mer tid behöver ha gått innan omvandling kan komma i fråga.

I praktiken är det återfallsrisken som fäller avgörandet. Enligt förarbetena ska ansökan avslås om det finns en konkret och beaktansvärd risk för allvarlig brottslighet. I vår genomgång var återfallsrisken skäl för avslag i 61 av 73 avslag. Bifall kom också först efter lång tid: medianen för avtjänad tid var 20,8 år vid bifall och 16,2 år vid avslag.

Hur stor betydelse har Rättsmedicinalverkets riskutredning?

Mycket stor. I vår genomgång bifölls nio av fjorton ansökningar där verket hade bedömt risken som låg, två av 38 där den bedömts som medelhög och ingen av 23 där den bedömts som hög. I de nio ärenden där inget nytt utlåtande hade hämtats in blev det inte heller något bifall. I alla elva bifall hade rätten tillgång till ett aktuellt riskutlåtande.

Utredningen görs av ett team med olika yrkesbakgrund, till exempel socialutredare, läkare och psykolog. Teamet samtalar med den dömde och går igenom domar, Kriminalvårdens akt och journaler samt tidigare riskbedömningar. Utlåtandet anger om risken är låg, medelhög eller hög, vilken sorts brottslighet risken gäller och vilka risk- och skyddsfaktorer som finns. Vid medelhög eller hög risk brukar utlåtandet också föreslå åtgärder. Parterna får ta del av utlåtandet genom domstolen.

Utlåtandet binder inte domstolen, och förarbetena understryker att det inte är det enda underlaget. Låg risk räckte inte alltid: fem av fjorton med låg risk fick avslag, bland annat för att ansökan ansågs komma för tidigt i förhållande till brottet. I ett fall fann rätten en konkret risk trots att verket hade bedömt risken som låg med liten marginal. I ett annat följde rätten Socialstyrelsens rättsliga råd, som inte hade godtagit att risken sänktes till låg.

Rätten kan låta Socialstyrelsens rättsliga råd yttra sig över verkets utlåtande. Göta hovrätt har i två ärenden 2024 och 2025 uttalat att rådets yttrande väger tyngre än verkets utlåtande när de går isär, och att det krävs särskilt starka skäl när verket på kort tid ändrar sin bedömning till låg risk. I båda ärendena hade verket bedömt risken som låg, men rådet anslöt sig inte till det, och båda ansökningarna avslogs i hovrätten.

Rätten har också gått åt andra hållet. I ett av de två bifallen vid medelhög risk, 2025, gick rätten emot verkets bedömning och fann ingen konkret risk, med hänsyn till en realistisk plan för tiden efter frigivningen och stöd som vittnen berättade om. I det andra, 2023, ansågs risken svårbedömd, men tiden kvar till villkorlig frigivning var inte väsentligt längre än den förberedelsetid som ändå behövdes.

Hur många får sitt livstidsstraff omvandlat – och har det blivit svårare?

Färre än tidigare. Åren 2018–2021 bifölls omkring tre av tio ansökningar som prövades i sak. Sedan dess har andelen sjunkit år för år, till 8 procent 2025 och 5 procent hittills 2026.

Siffrorna för 2018–2021 kommer från Örebro tingsrätts egen statistik och siffrorna för 2023–2026 från vår genomgång av besluten. För 2022 saknas jämförbara uppgifter på grund av ett systembyte vid domstolen. Med ett tjugotal beslut per år flyttar ett enda bifall andelen flera procentenheter. Riktningen är ändå tydlig. Vad nedgången beror på går inte att utläsa ur besluten. Bifall förekommer fortfarande, men de är få.

Hur långt blir straffet, och när kan man friges?

Det tidsbestämda straffet blir aldrig kortare än 18 år, som är det längsta tidsbestämda fängelsestraff som kan dömas ut. I de elva bifallen 2023–2026 bestämdes straffen till mellan 20 och 43 år.

Enligt lagen utgår längden från den avtjänade tiden, med hänsyn till reglerna om villkorlig frigivning och behovet av förberedelse inför ett liv i frihet. I praktiken räknar rätten baklänges: den tid som redan avtjänats plus den förberedelsetid som Kriminalvården anger ska ungefär motsvara den del av straffet som ska avtjänas före villkorlig frigivning. Därför speglar straffets längd framför allt hur länge personen redan har suttit. Göta hovrätt har uttalat att straffet alltid ska bestämmas så att det finns plats för den förberedelsetid som Kriminalvården anser behövs, även om ett kortare straff annars hade varit möjligt. Alla elva som fick bifall var dömda för mord.

Tabellen visar tingsrättens beslut. *Beslutet om 41 år ändrades av hovrätten till avslag. Såvitt vi vet har övriga bifall fått laga kraft. Ett avslag från 2023 ändrade hovrätten i stället till omvandling, se nedan.

Det kortaste straffet, 20 år, gällde en förstagångsansökan efter knappt elva år, med låg risk och åklagarens medgivande. Med tolvårsgränsen hade den ansökan inte kunnat göras i dag. I ett av fallen motiverades 24 år med att brottet hade flera försvårande inslag, så att straffet inte kunde bestämmas lägre.

För straff som omvandlas från och med den 1 januari 2026 ska tre fjärdedelar avtjänas före villkorlig frigivning. Tidigare var det två tredjedelar, och livstidsstraff som omvandlades före 2026 följer de äldre reglerna. Ett omvandlat straff på 18 år ger med de nya reglerna villkorlig frigivning tidigast efter 13 år och 6 månader.

Högsta domstolen slog 2008 fast att ett straff på 24 år i allmänhet kräver särskilt försvårande omständigheter. År 2011 bestämde domstolen straffet till 30 år för synnerligen allvarlig brottslighet som omfattade flera mord, och ansåg då att ungefär två och ett halvt år kvar till villkorlig frigivning var en tillräcklig utslussningstid. Dessa avgöranden bygger på den äldre regeln om två tredjedelar.

Spelar det roll vad åklagaren tycker?

Inställningen och utgången följs nästan helt åt, men det betyder inte att inställningen i sig avgör. I vår genomgång medgav åklagaren omvandling i åtta ärenden, och alla åtta bifölls. I 76 ärenden motsatte sig åklagaren, och tre av dem bifölls ändå i tingsrätten. Ett av de tre ändrade hovrätten senare till avslag efter att åklagaren hade överklagat.

Åklagaren och rätten bedömer samma underlag, framför allt riskutredningen. Siffrorna visar ett samband, inte att åklagarens ståndpunkt i sig ändrar utgången. Rätten gör en egen prövning, vilket bifallen mot åklagarens vilja visar.

Varför avslås så många ansökningar?

Det vanligaste skälet är risken för återfall. Av de 73 avslagen i vår genomgång angavs återfallsrisk i 61. Ett beslut kan innehålla flera skäl:

• Återfallsrisk: 61 avslag.
• För tidigt i förhållande till brottets svårhet och straffmätningen: 21 avslag. De sökande hade då avtjänat mellan 10,4 och 15,9 år.
• Misskötsamhet eller att den dömde inte hade medverkat till sin anpassning: 7 avslag. Det var aldrig ensamt avgörande.

Den första ansökan avslås nästan alltid. Av 20 förstagångsansökningar bifölls två. De som fick bifall hade i median ansökt tre till fyra gånger tidigare, några upp till sju gånger. Ett avslag stänger alltså inte dörren; en ny ansökan kan prövas ett år efter att beslutet fått laga kraft.

Kan man överklaga, och ändrar hovrätten beslutet?

Ja, tingsrättens beslut kan överklagas till Göta hovrätt av både den dömde och åklagaren. Hovrätten ändrar sällan. Vi har gått igenom 56 beslut från Göta hovrätt från 2019 till juni 2026.

• Hovrätten fastställde tingsrättens beslut i nästan alla ärenden som prövades i sak.
• I tre fall ändrade hovrätten ett avslag till omvandling: två gånger 2020, till 26 och 21 år, och en gång i februari 2024, till 26 år. Därefter har hovrätten, i de beslut vi har gått igenom, inte ändrat något avslag.
• I januari 2024 gick hovrätten åt andra hållet och ändrade ett bifall till avslag, sedan åklagaren hade överklagat.
• När den dömde överklagade ett bifall för att få ett kortare straff stod tingsrättens straff fast.
• I några ärenden återkallade den dömde sitt överklagande.

Hovrätten håller sällan någon egen förhandling. Har tingsrätten hållit muntlig förhandling har hovrätten i regel avslagit begäran om sammanträde och nya vittnesförhör. I sina skäl utgår hovrätten från Rättsmedicinalverkets utlåtande och har i flera beslut beskrivit verkets skäl som robusta och välgrundade. Hovrätten har också uttalat att ett beslut om utvisning i livstidsdomen inte gör återfallsrisken betydelselös.

Vad kostar det att ansöka om omvandling?

För den dömde förordnar rätten ett offentligt biträde, om det inte måste antas att behov av biträde saknas. Ersättningen till biträdet betalas av staten. I tingsrättens beslut anges att kostnaden för biträdet stannar på staten.

Som huvudregel förordnas ett biträde. Enligt lagkommentaren kan ett undantag bli aktuellt när någon ansöker på nytt och läget i stort sett är detsamma som vid förra prövningen. Enligt förarbetena kan den dömde önska en viss person som biträde.

Vad kan den dömde själv påverka?

Lagen pekar ut en sak som ligger hos den dömde: att medverka till att främja sin anpassning i samhället. Enligt förarbetena menas inte allmän skötsamhet, utan aktivt deltagande i till exempel program och utslussningsarbete.

Misskötsamhet under verkställigheten kan tala emot omvandling, till exempel rymning, våld eller hot, misskötta permissioner eller missbruk, och allvarlig misskötsamhet kan leda till avslag. Enligt förarbetena väger dock överträdelser tidigt i verkställigheten och enstaka mindre regelbrott som huvudregel inte in. I vår genomgång var misskötsamhet aldrig ensamt skäl för avslag.

Bifallen där åklagaren motsatte sig visar vad som kan väga tungt. I två av dem var risken bedömd som medelhög. I ett beslut från 2025 fäste rätten vikt vid en realistisk plan för tiden efter frigivningen och stöd som vittnen berättade om. I ett beslut från 2023 ansågs risken svårbedömd, och tiden kvar till villkorlig frigivning var inte väsentligt längre än den förberedelse som ändå behövdes.

Det tredje bifallet mot åklagarens vilja ändrade hovrätten till avslag eftersom den inte fann verkets bedömning av låg risk tillräckligt väl underbyggd. Så få beslut räcker inte för att dra generella slutsatser. Vår genomgång kan inte heller visa att den som företräder den dömde påverkar utgången; underlaget är för litet för det.

Om underlaget

Genomgången omfattar samtliga beslut i sak från Örebro tingsrätt i ärenden om omvandling av fängelse på livstid från den 31 januari 2023 till den 26 oktober 2026, sammanlagt 84 beslut. Det är beslut och inte personer som räknas: minst sex sökande förekommer två gånger under perioden. Avtjänad tid är beräknad utifrån besluten och kan avvika med ungefär en månad. Siffrorna för 2018–2021 är tingsrättens egen statistik. Genomgången av Göta hovrätt omfattar 56 beslut från 2019 till juni 2026; det är de beslut vi har fått ut, och det kan finnas fler.

Informationen är generell och utgör inte juridisk rådgivning för din specifika situation. Innehållet är granskat av jurist.