Anhållen för mord – vad händer de första dygnen?

Vad är skillnaden mellan gripen, anhållen och häktad?

Det är tre steg som beslutas av olika aktörer: polisen griper, åklagaren anhåller och domstolen häktar. I de flesta fall följer stegen på varandra.

Enligt rättegångsbalken får en polis i brådskande fall gripa någon utan anhållningsbeslut, om det finns skäl att anhålla personen. Den som grips ska förhöras så snart som möjligt, och åklagaren ska därefter omedelbart besluta om anhållande. Blir det inget anhållande ska gripandet hävas direkt.

Anhållandet är ett tillfälligt frihetsberövande i väntan på att domstolen prövar häktningsfrågan. Åklagarens beslut ska ange vilket brott misstanken gäller och grunden för anhållandet. Den anhållne tas i förvar i polisarrest eller häkte.

Häktning beslutas bara av domstol, efter en häktningsförhandling. Av lagkommentaren framgår att beslutet ska beskriva brottet som en konkret gärning och ange det särskilda häktningsskälet, till exempel risk för flykt, för att bevis undanröjs eller för fortsatt brottslighet.

Hur länge får man sitta anhållen?

Åklagaren måste begära häktning senast klockan tolv den tredje dagen efter anhållningsbeslutet, och domstolen måste hålla häktningsförhandling senast fyra dygn efter gripandet. Någon regel om att anhållandet får pågå högst 72 timmar finns alltså inte, eftersom fristerna räknas i dagar och dygn.

Den som anhålls en måndag kan få vänta till torsdag klockan tolv innan åklagaren måste ha lämnat in en häktningsframställning till domstolen. Har anhållningsbeslutet fattats när den misstänkte inte var på plats räknas i stället dagen då beslutet verkställdes. Lämnar åklagaren inte in framställningen i tid ska anhållandet omedelbart hävas.

Domstolens frist på fyra dygn räknas i stället från gripandet, eller från den dag anhållningsbeslutet verkställdes om det fattades när den misstänkte inte var på plats. Enligt förarbetena får åklagaren inte dra ut på framställningen bara för att slippa en förhandling på en helgdag, medan domstolen har visst utrymme att vänta, till exempel så att den misstänkte kan få den försvarare han eller hon önskar. Fyradygnsgränsen får ändå aldrig överskridas.

Förloppet i stora drag:

1. Gripande: förhör hålls så snart som möjligt och åklagaren beslutar omedelbart om anhållande.
2. Anhållande: åklagaren beslutar, och den misstänkte ska få besked om brottet och grunden för frihetsberövandet.
3. Häktningsframställning: senast klockan tolv den tredje dagen efter anhållningsbeslutet.
4. Häktningsförhandling: senast fyra dygn efter gripandet.
5. Omhäktning: om åtal inte väckts inom två veckor prövas häktningen på nytt, med högst två veckors mellanrum.
6. Åtal: inom den tid domstolen bestämmer, som inte får vara längre än nödvändigt. Den sammanlagda tiden i häkte före åtal får som huvudregel inte överstiga nio månader.

När häktas man för mord, och när hävs häktningen?

Vid misstanke om mord ska den misstänkte häktas om misstanken når upp till sannolika skäl, det inte är uppenbart att skäl för häktning saknas och häktningen står i proportion till intrånget. Uppfylls inte kraven ska den misstänkte släppas, även om misstanken finns kvar.

Vid de flesta brott får någon häktas om det finns en risk för flykt, för att bevis undanröjs eller för fortsatt brottslighet. För brott där det lindrigaste straffet är fängelse i ett år och sex månader säger rättegångsbalken i stället att häktning ska ske om det inte är uppenbart att skäl saknas. Mord har ett lägsta straff på tio års fängelse och dråp sex år, så båda omfattas.

Regeln förutsätter att den misstänkte är misstänkt på sannolika skäl, och domstolen ska väga skälen mot det intrång häktningen innebär. Sannolika skäl är den starkare misstankegraden. Skäligen misstänkt är den svagare, som ofta gäller tidigt i en utredning, och den kan räcka för att anhålla någon i väntan på mer utredning om det är av synnerlig vikt. För häktning krävs sannolika skäl.

Den misstänkte kan släppas i flera skeden. Åklagaren kan häva anhållandet, domstolen kan avslå häktningsframställningen och en häktning ska hävas om det inte längre finns skäl för den.

Får man en advokat direkt, och har försvararen rätt att vara med vid förhören?

Ja. Den som är anhållen eller häktad ska få en offentlig försvarare om han eller hon begär det, och försvararen har rätt att vara med vid alla förhör med den misstänkte.

Enligt rättegångsbalken gäller samma rätt för den som är misstänkt för ett brott med minst sex månaders fängelse i straffskalan, vilket omfattar mord och dråp. Det är domstolen som förordnar, men man har alltid rätt att välja den försvarare man önskar. Hur man väljer eller byter försvarare förklarar vi i artikeln om att välja och byta försvarare.

Lagen tillåter bara att en försvarare som inte uppfyller kraven för offentliga försvarare hålls borta från förhör, och då bara om det är nödvändigt för att utredningen inte väsentligt ska försvåras eller för att avvärja fara för någons liv, hälsa eller frihet. Av lagkommentaren framgår att utrymmet att stänga ute försvararen är mycket litet.

Lagen sätter också gränser för förhören. Förhörsledaren får inte använda medvetet osanna uppgifter, löften, hot, tvång eller uttröttning för att få fram en bekännelse, och den som förhörs får inte nekas sedvanliga måltider eller nödvändig vila.

Vad är restriktioner, vem beslutar om dem och hur länge gäller de?

Restriktioner är begränsningar i kontakterna med omvärlden. För den som är gripen eller anhållen beslutar undersökningsledaren eller åklagaren direkt. För den som är häktad krävs först domstolens tillstånd, och det tillståndet måste förnyas vid varje ny häktningsprövning.

Restriktioner får bara användas om det finns risk att den misstänkte undanröjer bevis eller på annat sätt försvårar utredningen, och skälen ska väga tyngre än intrånget. Domstolen kan bara ge tillstånd om häktningen grundas på just den risken, inte enbart på risk för flykt eller fortsatt brottslighet. Enligt häkteslagen kan restriktioner begränsa sju saker, och av lagkommentaren framgår att uppräkningen är uttömmande:

• att dela rum med andra intagna
• att vistas i gemensamhet med andra
• att följa nyheter och vad som händer i omvärlden
• att ha tidningar och tidskrifter
• att ta emot besök
• att ringa och kommunicera elektroniskt
• att skicka och ta emot brev och paket

När någon häktas prövar domstolen, på åklagarens begäran, om restriktioner får förekomma och vilka slag. Inom de ramarna bestämmer åklagaren detaljerna, till exempel om vissa besök ska tillåtas.

Tillståndet förfaller om domstolen inte förnyar det vid nästa omhäktning eller förlängning av åtalstiden, och då ska restriktionerna upphöra. Besluten ska också omprövas så ofta det finns anledning. Uppstår nya omständigheter får åklagaren besluta om restriktioner själv, men måste då begära domstolens prövning samma dag eller senast dagen efter, och domstolen ska hålla förhandling inom en vecka.

Kontakten med den offentliga försvararen omfattas inte, och inte heller kontakten med en egen försvarare som uppfyller kraven för offentliga försvarare. Samtal med försvararen får varken vägras eller avlyssnas, och brev mellan dem ska vidarebefordras utan granskning. Den som är under arton år har dessutom rätt att vistas med personal eller någon annan minst fyra timmar varje dag. Hur besök och telefonkontakt fungerar för anhöriga tar vi upp i guiden för anhöriga.

Hur länge kan man sitta häktad innan åtal väcks, och hur ofta prövas häktningen?

Den yttersta gränsen är nio månader i häkte före åtal, om inte domstolen finner synnerliga skäl att låta tiden överskridas. Om åtal inte väckts inom två veckor ska domstolen hålla en ny häktningsförhandling med högst två veckors mellanrum.

När domstolen häktar någon bestämmer den också en tid inom vilken åtal ska väckas, och den tiden får inte vara längre än vad som är oundgängligen nödvändigt. Räcker tiden inte måste åklagaren begära förlängning innan den gått ut och samtidigt redovisa en tidsplan för förundersökningen. Den misstänkte eller försvararen ska om möjligt få yttra sig. Väcks inte åtal och begärs ingen förlängning i tid ska domstolen omedelbart häva häktningen.

Av lagkommentaren framgår att omhäktningarna ska ge domstolen kontroll över att utredningen bedrivs skyndsamt och ge den häktade en ny prövning med jämna mellanrum. Vill åklagaren att niomånadersgränsen ska få överskridas måste begäran komma in senast klockan elva dagen innan tiden går ut.

När får den misstänkte ta del av utredningen?

Ja, men stegvis. Redan vid gripandet ska den misstänkte få besked om brottet och grunden för frihetsberövandet, under utredningen finns en rätt till insyn så länge den inte skadar utredningen, och innan åtal beslutas ska den misstänkte få ta del av hela materialet.

Den som är anhållen eller häktad har rätt att ta del av de omständigheter som ligger till grund för beslutet. Av lagkommentaren framgår att den rätten är begränsad till uppgifter om brottet och om det som motiverat frihetsberövandet.

När den misstänkte har underrättats om misstanken har han eller hon och försvararen rätt att fortlöpande ta del av utredningen, så länge det inte skadar utredningen. Av lagkommentaren framgår att skadan kan handla om att viktiga förhör återstår, men att undersökningsledaren måste kunna peka på något konkret för att hålla inne material.

När utredningen är klar ska den misstänkte och försvararen underrättas om att de har rätt att ta del av allt material, det som kallas slutdelgivning, och få skälig tid att gå igenom det. Åtal får inte beslutas innan det har skett. Rätten till insyn gäller sedan tills målet är slutligt avgjort, med de begränsningar som sekretess kan innebära.

Kan försvaret begära egna utredningsåtgärder?

Ja. Den misstänkte eller försvararen kan begära att ett förhör eller någon annan utredning genomförs, och om begäran avslås ska skälen anges.

Enligt rättegångsbalken ska åtgärden genomföras om den kan antas ha betydelse för förundersökningen. Vid ett förhör som hålls på den misstänktes begäran har han eller hon dessutom rätt att själv vara med, tillsammans med försvararen. Av lagkommentaren framgår att en begäran kan avse alla slags åtgärder, till exempel teknisk utredning eller ett yttrande från en sakkunnig.

En begäran kan i princip göras under hela förundersökningen, men vid slutdelgivningen blir den särskilt viktig. Då ska den misstänkte och försvararen få veta att de kan begära komplettering och få skälig tid att ange vilken utredning de vill ha. Innan åklagaren beslutar om åtal kan han eller hon också hålla ett särskilt sammanträde med den misstänkte eller försvararen.

Vad är en rättspsykiatrisk undersökning och när görs den?

En rättspsykiatrisk undersökning är en utredning som domstolen beslutar om för att få underlag i frågan om påföljd. Den får bara beslutas om den misstänkte har erkänt gärningen eller om det finns övertygande bevisning om att han eller hon har begått den.

Undersökningen ska besvara om det finns medicinska förutsättningar att döma till rättspsykiatrisk vård, eller om gärningen begicks under påverkan av en allvarlig psykisk störning och vad det i så fall betyder för valet av påföljd. Domstolen ska ange syftet i sitt beslut, och beslutet ska fattas så snart som möjligt. Rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning kan inte dömas ut utan en sådan undersökning.

Den som är häktad ska föras över till en undersökningsenhet senast sju dagar efter att domstolens beslut kommit in dit. Utlåtandet ska lämnas till domstolen inom fyra veckor om den misstänkte är häktad och annars inom sex veckor, räknat från samma tidpunkt. Domstolen kan bara ge anstånd om det finns synnerliga skäl. Om det finns särskilda skäl kan undersökningen i stället göras i häktet, och det beslutar Kriminalvården.

Utlåtandet skrivs av en läkare och ska ange vilka omständigheter slutsatserna bygger på. Bland andra vården, socialtjänsten, Försäkringskassan och Kriminalvården måste lämna ut de uppgifter om den misstänkte som behövs, trots sekretess.

Informationen är generell och utgör inte juridisk rådgivning för din specifika situation. Innehållet är granskat av jurist.