En förundersökning är den utredning som polis och åklagare genomför för att avgöra om ett brott har begåtts, vem som i så fall är ansvarig, och om det finns tillräckliga bevis för åtal. Den regleras i 23 kap. rättegångsbalken.
Förundersökning inleds när det finns anledning att anta att ett brott har begåtts. Det kan utlösas av en polisanmälan, polisens egna observationer eller information från allmänheten. Åklagaren leder utredningen vid allvarligare brott.
Polisen håller förhör med misstänkta, vittnen och målsägande. Teknisk bevisning samlas in: DNA, bilder, teledata, bankuppgifter. Under detta skede har du som misstänkt rätt till insyn i utredningen i den takt den fortlöper.
Innan åklagaren bestämmer sig för om åtal ska väckas ska du som misstänkt ges möjlighet att ta del av utredningens samtliga handlingar (slutdelgivning, 23 kap. 18 a § rättegångsbalken). Du har rätt att begära kompletterande utredningsåtgärder.
Åklagaren har tre alternativ: väcka åtal, lägga ner förundersökningen (brist på bevis), eller utfärda strafföreläggande (böter utan rättegång). Om förundersökningen läggs ner kan den återupptas om nya bevis framkommer.
Det varierar enormt – från veckor till år. Sverige har fått kritik från Europadomstolen för alltför långsamma förundersökningar. Om du anser att utredningen dragit ut på tiden utan rimlig anledning kan en advokat lyfta frågan formellt.
Informationen är generell och utgör inte juridisk rådgivning för din specifika situation.