Även sanna uppgifter kan vara förtal – dömd för Facebook-uthängning
Du kan dömas för förtal även om allt du skrev är sant. Det är lärdomen av Stockholms tingsrätts dom den 2 september 2026: den som drev en Facebooksida med 100 000 följare och publicerade namn, bild och bostadsort på sexbrottsdömda män dömdes för sex fall av grovt förtal. Att uppgifterna enligt tingsrätten av allt att döma huvudsakligen var sanna räckte inte – först måste själva spridningen vara försvarlig.
- Sanning prövas bara om spridningen först var försvarlig. Här var den inte det – därför blev sanningsfrågan aldrig avgörande.
- Namn, bild och bostadsort till en stor obestämd krets, om personer som inte är offentliga, var inte försvarligt – även om uppgifterna fanns i offentliga domar.
- Påföljd: villkorlig dom och 100 dagsböter à 220 kr. Skadestånd: 70 000 kr till var och en av fem utpekade.
Läs videons text
Du kan dömas för förtal även om allt du skrev är sant.
Stockholms tingsrätt dömde i veckan den som drev en Facebooksida med hundra tusen följare. Sidan publicerade namn, bild och bostadsort på män som dömts för sexualbrott. Uppgifterna kom ur offentliga domar.
Ändå: sex fall av grovt förtal. Villkorlig dom, hundra dagsböter och sjuttio tusen kronor till var och en av de utpekade.
Varför? Lagen prövar frågorna i en bestämd ordning. Först: var det försvarligt att sprida uppgiften? Bara om svaret är ja får du visa att den var sann. Att peka ut privatpersoner inför en stor obestämd krets var inte försvarligt. Debatten hade kunnat föras utan att hänga ut enskilda.
Så innan du delar: fråga inte bara om det är sant. Fråga om det är försvarligt att just du sprider det, till just dem.
Misstänkt eller utpekad? Läs mer på förhör punkt se.
Så fungerar regeln – kort
Förtal är att peka ut någon som brottslig eller klandervärd. För att gå fri måste två saker vara uppfyllda, i den här ordningen: det ska ha varit försvarligt att lämna uppgiften, och du ska kunna visa att den var sann eller att du hade skälig grund för den. Faller det första ledet spelar sanningen ingen roll. Det var exakt det som fällde den tilltalade i det här målet.
Om du själv har delat eller skrivit något om en namngiven person: frågan är inte bara om det stämmer, utan om det var försvarligt att just du spred det, till just den kretsen, i det syftet. Kontakta en försvarare innan du hörs av polisen – och läs vad du inte ska göra i ett polisförhör.
Förtal (5 kap. 1 § BrB). Att peka ut någon som brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt, eller annars lämna en uppgift som är ägnad att utsätta personen för andras missaktning. Uppgiften måste lämnas till någon annan än den utpekade. Det krävs inte att någon faktiskt fick sämre uppfattning om personen – det räcker att uppgiften typiskt sett kan leda till det, bedömt utifrån den utpekades egen omgivning. Straffet är böter.
Grovt förtal (5 kap. 2 § BrB). Böter eller fängelse i högst två år. Särskilt vägs in om uppgiften genom sitt innehåll, den spridning den fått eller sättet den spreds på var ägnad att medföra allvarlig skada. Sedan 2018 nämns uttryckligen sättet för spridningen – till exempel att uppgiften når många, riktas till närstående eller gör personen lätt att identifiera.
Ansvarsfrihetsgrunden (5 kap. 1 § andra stycket). Två led. Först: uppgiftslämnaren var skyldig att uttala sig (en rättslig plikt, som vittnesplikten), eller det var annars försvarligt att lämna uppgift i saken. Försvarligheten bedöms utifrån hur allvarlig uppgiften är, till vem, i vilken situation och med vilket syfte den lämnades, och vem den gällde – offentliga personer får tåla mer. Sedan: uppgiftslämnaren måste själv visa att uppgiften var sann eller att det fanns skälig grund för den. Bevisbördan är omvänd i den delen.
Ordningen är avgörande. Sanningsfrågan prövas bara om spridningen först var försvarlig, och vid försvarlighetsbedömningen ska domstolen utgå från att uppgiften är sann. Det innebär att även en sann uppgift kan leda till förtalsansvar. Var uppgiftslämnandet däremot försvarligt kan ansvarsfrihet föreligga även för en felaktig uppgift, om uppgiftslämnaren hade skälig grund för den.
Vanliga missuppfattningar. Att en uppgift finns i en offentlig handling gör den inte fri att sprida hur som helst. Att avsändaren saknar ont uppsåt hjälper inte. Varje ny publicering är ett nytt brott. Förtal är fullbordat när uppgiften nått en tredje person.
Åtal. Huvudregeln är att åklagare inte väcker åtal för förtal. Åklagare får dock göra det om målsäganden anger brottet till åtal och åtal anses påkallat från allmän synpunkt. Annars får den utpekade själv väcka enskilt åtal – med risk att få betala motpartens rättegångskostnader.
Vad hände?
En person i 30-årsåldern drev tillsammans med andra en Facebooksida med omkring 100 000 följare och ett Instagramkonto med cirka 47 000. Sidan publicerade över hundra inlägg om män som dömts för sexualbrott, i flera fall mot barn – med namn, bild och bostadsort, ofta med uppgifter om vad domen gällde.
Åtalet gällde sex inlägg om fem män, publicerade mellan mars 2025 och mars 2026. Inläggen delades mellan 575 och 5 300 gånger vardera och fick hundratals eller tusentals kommentarer. Ett av inläggen handlade om en våldtäkt som hovrätten senare friat mannen från. Efter den frikännande domen kontaktades den tilltalade med en begäran om att ta bort inlägget och fick domen skickad till sig. Enligt målsäganden togs inlägget ändå inte bort eller uppdaterades.
Männen berättade i rätten om hot, om att de förlorat arbete och praktikplatser, om att familjemedlemmar drabbats och om att en av dem burit skyddsväst.
Försvaret: sant, offentligt och i allmänhetens intresse
Den tilltalade förnekade brott. Han beskrev verksamheten som ideell och av journalistisk karaktär och uppgav att syftet bland annat var att varna andra, förebygga sexualbrott och driva opinion för en förändrad förtalslagstiftning. Uppgifterna var sanna och hämtade ur offentliga domar, och publiceringen därför försvarlig. I andra hand åberopades nöd och nödvärn, och att gärningarna i vart fall inte var grova.
Tingsrättens bedömning
Rätten konstaterade först att uppgifterna utpekade männen som brottsliga och var ägnade att utsätta dem för andras missaktning. Grundrekvisiten för förtal var därmed uppfyllda. Frågan blev om ansvarsfrihetsgrunden kunde tillämpas.
Ingen skyldighet att uttala sig. Det undantaget tar sikte på en rättslig plikt, till exempel vittnesmål eller förhör. Att själv anse sig ha ett ansvar att varna räcker inte.
Inte försvarligt. Försvarligheten bedöms utifrån när, var, till vem och i vilket syfte uppgiften lämnades. Vid just den bedömningen utgick rätten från att uppgifterna var sanna – så ska prövningen göras enligt Högsta domstolen – men kom ändå fram till att spridningen inte var försvarlig. Männen var inte offentliga personer. Debatten om sexualbrott hade kunnat föras utan att peka ut enskilda. Att sprida namn, bild och bostadsort till en stor och obestämd krets, med syftet att personerna skulle kännas igen och med förutsebar vidare spridning, ansåg tingsrätten gå längre än vad som kunde anses försvarligt. Att uppgifterna fanns i offentliga domar ändrade inte det.
Eftersom spridningen inte var försvarlig blev sanningsfrågan aldrig avgörande i skuldfrågan.
Varken nöd eller nödvärn. Nöd förutsätter en konkret och akut fara. En allmän oro för att dömda personer kan begå nya brott är inte det. Nödvärn kräver ett påbörjat eller överhängande angrepp, och något sådant fanns inte.
Grovt. Uppgifterna gällde mycket allvarlig brottslighet, fick omfattande spridning och kunde nå en mycket stor krets, låg kvar länge och var utformade för att männen skulle kunna identifieras. Det gjorde brotten grova.
Påföljd och skadestånd
Straffvärdet motsvarade omkring sex månaders fängelse. Grovt förtal är inte ett brott där fängelse väljs på grund av brottets art, och den tilltalade var tidigare ostraffad. Påföljden blev villkorlig dom och 100 dagsböter à 220 kronor (22 000 kronor).
Var och en av de fem männen fick 70 000 kronor i kränkningsersättning. Beloppet sattes något lägre än vad som begärts, eftersom uppgifterna enligt tingsrätten av allt att döma huvudsakligen varit sanna och funnits i offentliga domar, vilket gjorde kränkningen något mindre än annars. Argumentet att männen själva orsakat situationen genom sina brott avvisades – brotten låg flera år tillbaka och var sonade. Rättegångskostnaderna stannade på staten. Domen kan överklagas.
Har du blivit utpekad?
Anmäl, dokumentera spridningen med skärmdumpar och datum, och begär att inlägget tas bort. Kränkningsersättningen i den här domen – 70 000 kronor per person – ligger i det övre skiktet för förtal.
5 kap. 1 § brottsbalken – förtal och ansvarsfrihetsgrunden
5 kap. 2 § brottsbalken – grovt förtal
24 kap. 1 och 4 §§ brottsbalken – nödvärn och nöd
2 kap. 3 § och 5 kap. 6 § skadeståndslagen – kränkningsersättning
Informationen är generell och utgör inte juridisk rådgivning för din specifika situation. Innehållet är granskat av jurist.
Behöver du hjälp i din situation?
Artikeln är generell. Är du misstänkt, kallad till förhör eller anhörig till någon som är det, kan en försvarsadvokat ge råd om just ditt fall – ofta utan kostnad för dig om en offentlig försvarare förordnas.
Kontakta advokat → eller ring 010-173 18 50
