Bokföringsbrott – du kan dömas för förseningar och oavsiktliga missar

Presentatören är AI-genererad. Manus och rättsfakta är skrivna och granskade av jurist.

Läs videons text

Du kan ha begått ett brott. Som egenföretagare är det lätt hänt.

Du har inte fuskat. Du har inte ljugit. Du har bara inte hunnit.

Ändå kan det vara ett brott.

De flesta brott kräver uppsåt. Att du velat göra det som är straffbart.

Bokföringsbrott kräver inte det. Där räcker oaktsamhet.

Skattebrott kräver uppsåt. Vårdslös skatteuppgift kräver grov oaktsamhet.

Bokföringsbrottet nöjer sig med vanlig oaktsamhet. Lägst tröskel av dem alla.

Men varje bokföringsmiss är inte ett brott.

Straffansvar inträder först när rörelsens ekonomi inte i huvudsak går att bedöma ur bokföringen.

Går den att bedöma finns inget brott.

Och den vanligaste anklagelsen är inte påhittade fakturor. Det är en årsredovisning som kommer för sent.

En försening under fyra månader talar starkt för ringa brott.

För ringa bokföringsbrott får åtal väckas bara om det av särskilda skäl är påkallat från allmän synpunkt.

Efter elva månader väntar något annat. Då ska Bolagsverket besluta om tvångslikvidation.

Bolaget överlever alltså inte alltid att brottet var litet.

Bör en försenad årsredovisning över huvud taget vara ett brott, när det redan finns förseningsavgifter och tvångslikvidation?

De flesta brott kräver att du velat göra det som är straffbart – att du haft uppsåt. Bokföringsbrott gör det inte. Där räcker oaktsamhet: att du låtit bli att göra något du borde ha gjort. Det är därför brottet träffar företagare som aldrig planerat att lura någon.

Men det är inte ett ansvar utan gränser. Det krävs fortfarande att du åsidosatt bokföringsskyldigheten, och att bristen är så allvarlig att rörelsens ekonomi inte i huvudsak går att bedöma ur bokföringen. Varje bokföringsmiss är alltså inte ett brott.

Att vanlig oaktsamhet räcker är ovanligt även bland ekobrotten. Skattebrott kräver uppsåt. Vårdslös skatteuppgift och försvårande av skattekontroll kräver grov oaktsamhet. Bokföringsbrottet nöjer sig med oaktsamhet utan förstärkning – och det är därför det är det ekobrott en skötsam företagare mest sannolikt råkar begå.

Vad lagen kräver

Enligt 11 kap. 5 § brottsbalken döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter bokföringsskyldigheten enligt bokföringslagen – genom att låta bli att bokföra affärshändelser, låta bli att bevara räkenskapsinformation, eller lämna oriktiga uppgifter.

Men det räcker inte. Straffansvar inträder först om rörelsens förlopp, ekonomiska resultat eller ställning till följd av bristerna inte i huvudsak kan bedömas med ledning av bokföringen. Det kallas huvudsakskriteriet, och det är den tröskel som avgör allt. Går rörelsens ekonomi ändå att bedöma är det inget brott.

Mindre och enstaka fel faller därför ofta utanför, eftersom huvudsakskriteriet inte är uppfyllt. Men det är inte antalet fel som avgör. Även en enda brist kan räcka om den är tillräckligt väsentlig, och ansvar kan finnas när det rätta sammanhanget visserligen går att utläsa ur materialet – men först efter en ingående efterforskning.

Klockan är kortare än de flesta tror

Huvudregeln är att kontanta in- och utbetalningar ska bokföras senast påföljande arbetsdag, och andra affärshändelser så snart det kan ske. Samma paragraf, 5 kap. 2 § bokföringslagen, tillåter att bokföringen sker senare om det finns skäl för det och det är förenligt med god redovisningssed.

Den viktigaste lättnaden är kontantmetoden: ett företag vars årliga nettoomsättning normalt uppgår till högst tre miljoner kronor får bokföra affärshändelserna när betalning sker. Det är en särskild metod inom lagens ram, inte en dispens från bokföringskraven i övrigt – vid räkenskapsårets utgång ska samtliga då obetalda fordringar och skulder bokföras. Ytterligare möjligheter till senareläggning finns för mycket små verksamheter och för den som använder certifierat kassaregister.

Räkenskapsinformationen ska bevaras till och med det sjunde året efter utgången av det kalenderår då räkenskapsåret avslutades. Den ska förvaras i Sverige, i ordnat skick, och utrustningen som behövs för att kunna skriva ut den ska finnas tillgänglig här under hela tiden.

Den försenade årsredovisningen

Det vanligaste bokföringsbrottet är inte påhittade fakturor. Det är en årsredovisning som kommer för sent.

Att inte upprätta årsredovisning inom föreskriven tid är bokföringsbrott. Högsta domstolen slog fast det redan 2004. Brottet anses fullbordat senast när fristen enligt årsredovisningslagen löpt ut, och det är också då preskriptionstiden börjar löpa.

Men 2018 prövade Högsta domstolen tre mål om hur allvarligt ett sådant brott är, och Ekobrottsmyndigheten har sammanfattat slutsatserna i en utgångspunkt som numera styr hanteringen:

• Understiger förseningen fyra månader bör brottet bedömas som ringa.
• Understiger den fem månader bör det bedömas som ringa, men särskilda omständigheter kan göra det till normalgraden.
• Är förseningen längre än fem månader finns normalt anledning att bedöma det som normalgraden. Även sex till sju månader kan dock någon gång vara ringa, om verksamheten och omsättningen är begränsad och förseningen enbart beror på förbiseende eller missförstånd.
• Har ingen bokföring alls förekommit kan brottet bara under mycket speciella omständigheter bedömas som ringa.

Månaderna är utgångspunkter, inte spärrar. I den sammanvägda bedömningen ingår mer än kalendern: verksamhetens omfattning, antalet intressenter, antalet transaktioner, omsättning, resultat och eget kapital. För ett bolag med negativt resultat och negativt eget kapital kan en försening anses särskilt ägnad att skada bolagets intressenter.

Den särskilda åtalsbegränsningen

Sedan 2013 gäller att ringa bokföringsbrott får åtalas endast om åtal av särskilda skäl är påkallat från allmän synpunkt. Förarbetena beskriver det som en stark presumtion mot åtal, och syftet var uttryckligen att göra hanteringen av försenade årsredovisningar mindre sträng.

Det som ändå brukar leda till åtal är upprepning. Att samma person lämnat in för sent i flera bolag under samma år. Eller att en tidigare försening inte lett till åtal och det sedan händer igen.

Parallellt löper en annan klocka som inte är straffrättslig alls: har Bolagsverket inte fått in årsredovisning och revisionsberättelse inom elva månader från räkenskapsårets utgång ska beslut fattas om tvångslikvidation.

Vem som kan dömas

I första hand den som själv är bokföringsskyldig. Det är näringsidkare, och – oavsett om de driver näringsverksamhet – aktiebolag, handelsbolag och ekonomiska föreningar.

För en juridisk person kan ansvaret träffa den som är legal eller faktisk företrädare. Att man inte står i registret hjälper alltså inte om man i praktiken styr bolaget. Även den som faktiskt sköter bokföringen åt någon annan kan dömas som gärningsman. En styrelseledamot har dömts för att av oaktsamhet ha låtit bli att kontrollera bokföringsarbetet.

Två avgränsningar går åt andra hållet. En redovisningskonsult som bokfört utifrån ett bristfälligt underlag ansågs inte ha gjort sig skyldig till medhjälp. Inte heller en revisor som avgett en ren revisionsberättelse trots felaktigheter i bokföringen.

Kan redovisningsbyrån ta ansvaret? Inte automatiskt. Ansvaret följer den faktiska rollen – vilka uppgifter man haft, vad man vetat eller borde ha vetat, och vad bristen bestod i. Inte yrkestiteln, och inte vem som fakturerat för arbetet.

Normalgraden, ringa och grovt

Straffet för bokföringsbrott är fängelse i högst två år. För ringa brott böter eller fängelse i högst sex månader. För grovt brott fängelse i lägst sex månader och högst sex år.

Vid bedömningen av om brottet är grovt beaktas särskilt om åsidosättandet avsett mycket betydande belopp, om falsk handling använts, om gärningen ingått som ett led i systematisk brottslighet, eller om den annars varit av särskilt farlig art.

Lagstiftaren har medvetet avstått från beloppsgränser. Utgångspunkten är i stället bristernas relation till rörelsen. Högsta domstolen har i ett fall funnit beloppet betydande både i sig och i förhållande till rörelsens omfattning och resultat, och i ett annat att beloppen varken i sig eller i relation till omsättningen räckte.

Åsidosättande under flera år bedöms som ett brott för varje räkenskapsår.

Fyra saker som förvånar

• Verksamhetens laglighet spelar ingen roll. Bokföringsskyldighet har ansetts föreligga även för olaglig spelverksamhet.
• Att inte skriva ned en fordran eller reservera för en kreditförlust kan utgöra bokföringsbrott.
• Preskriptionen kan skjutas fram. För bokföringsbrott som inte är ringa gäller särskilda regler vid konkurs, ackord eller betalningsinställelse.
• Ett fel kan bli två brott. Vid grovt bokföringsbrott och grovt skattebrott döms som huvudregel för båda. Däremot konsumerar grovt bokföringsbrott normalt ansvar för försvårande av skattekontroll.

Vad man faktiskt bör göra

Det mesta som blir åtal hade gått att undvika, och sällan genom bättre bokföringskunskap. Det handlar om att inte låta det gå långt.

Är årsredovisningen sen är varje månad värd något. Under fyra månader talar starkt för ringa; närmar sig eller passerar förseningen fem månader ökar utrymmet för normalgraden – men bedömningen är alltid samlad. Har det hänt förut väger det ofta tyngre än förseningens längd. Och saknas bokföring helt i ett aktiebolag krävs mycket speciella omständigheter för att brottet ska bedömas som ringa.

Bokföringsnämndens vägledning till BFNAR 2013:2 beskriver hur den löpande bokföringen ska skötas och konkretiserar vad god redovisningssed kräver. Den är fritt tillgänglig. Straffansvaret avgörs därefter enligt 11 kap. 5 § brottsbalken och praxis – vägledningen är alltså inte själv straffbestämmelsen, men den styr vad skyldigheten innebär.

Behöver du hjälp?

Har du blivit kontaktad av Ekobrottsmyndigheten, eller vet du att bokföringen släpat efter i ett bolag du företräder? Då är tidpunkten att prata med en försvarare innan förhöret, inte efter. Kontakta en advokat →

Informationen är generell och utgör inte juridisk rådgivning för din specifika situation. Innehållet är granskat av jurist.