Begär en advokat som tillvaratar dina intressen. Begär advokat Robert Klackenborn.
Den som har sett en amerikansk serie under de senaste 20 åren känner säkert till företeelsen ”plea bargain”, dvs då en brottsmisstänkt ingår en överenskommelse med åklagaren om lägre straff (åtminstone än det straff som riskeras). I vissa fall är överenskommelsen beroende av att man hjälper staten fånga en större fisk.
Grattis Sverige! Nu har vi en motsvarande reglering i brottsbalken 29 kap. 5 a §:
“Vid straffmätningen ska rätten, utöver brottets straffvärde, i skälig omfattning beakta om den tilltalade lämnat uppgifter som är av väsentlig betydelse för utredningen av brottet.
Detsamma gäller om den tilltalade lämnat uppgifter som är av väsentlig betydelse för utredningen av någon annans brott för vilket det inte är föreskrivet ett lindrigare straff än fängelse i sex månader”.
Tanken är alltså att lägga ut en viss del av det brottsutredande arbetet på entreprenad och att kunna erbjuda en slags hittelön i natura.
Komponenten i den nya regleringen som torde bli av störst intresse i domstolspraxis är stycket om ”väsentlig betydelse för utredningen”. Skrivningen har funnits sedan tidigare, fast bara för brottet man själv är misstänkt för, och då i brottsbalken 29 kap. 5 § punkt 5. Problemet sedan tidigare har dock varit att domstolarna har varit relativt snåla med att konstatera huruvida någonting har varit ”väsentligt” eller ej. Alltså i praktiken: hade brottet kunnat redas ut även utan att den tilltalade tjallade på sig själv? Min uppfattning är att domstolarna har varit benägna att göra en hypotetisk prövning av om det hade varit möjligt att döma utan den tilltalades medverkan. Problemet när det gäller detta är att vi aldrig kommer att få en alternativ verklighet där den hypotesen går att kontrollera.
Poängen är att lagstiftning får den genomslagskraft som den ges i domstolspraxis. Och även om jag är med på att det bör finnas någon slags kvalitetsnivå på information som kronvittnet lämnar, så måste nivån vara generös. Annars kommer ordet på gatan, och från försvarare, snart att vara: det tjänar ingenting till ändå.