Är en bra advokat en besvärlig advokat?

Begär en advokat som tillvaratar dina intressen. Begär advokat Robert Klackenborn.

Ja.

Som rättegångsombud måste man bli bekväm med att vara besvärlig; blir man inte det kommer man aldrig att bli ett bra ombud. Om ens strävan är att vara tillmötesgående så kan man säkerligen bli omtyckt, men bra kommer man inte bli.

Försvararen Johan Eriksson, som är en slags husgud för alla försvarare, är ofta inne på att man ska vara ”likable”. Så vad betyder detta? Ska man göra vad andra gillar? Min uppfattning är att det inte kan vara så och att det inte heller är vad Eriksson menar. Min uppfattning är att likable, åtminstone i detta sammanhang, snarare överlappar med situationer då säljare undanbedes: vänligen men bestämt.

Några vanliga situationer där man, som advokat, kommer att känna sig besvärlig är:

1. När man ger klienter råd att inte yttra sig under förhör. I dessa situationer kommer polisen ofta titta snett på en och ibland till och med förena snedtitten med en fråga till klienten om det är någon som hindrar klienten från att yttra sig. Även fast alla inblandade rättsaktörer vet att rätten till tystnad är fullständigt grundmurad så gillar inte alla att det är så. Därför kan vissa, medvetet eller undermedvetet, göra vad de kan för att undvika ett tyst förhör.

Jag har till exempel varit med om situationer där polisen, istället för att ringa mig, säger lite menande till den misstänkte att det vore bra om förhöret kunde hållas utan försvarare. Det är svårt att inte bli fullständigt rasande när sådant händer. Men det rätta, enligt mig, är att kriga på och göra vad man kan för att polisen inte ska känna att det är ett alternativ att göra samma sak nästa gång. Och för att etablera detta måste man våga vara besvärlig.

2. När man begär information från åklagaren, så är det ofta så att man vet att man inte kommer att få informationen. Men betyder detta att man inte ska fråga? Den som utgår från att hen ska misslyckas är dömd att leva samma misslyckade dag om och om igen.

3. När man framställer invändningar i rätten. Tänk ”protest, frågan är irrelevant”. Även om vi inte har riktigt samma rättstradition som på TV så framställs definitivt invändningar i rätten. Får man alltid gehör för sina processuella invändningar så framställer man antagligen inte tillräckligt många.

Anledningen till att jag har funderat över ovan och många fler liknande situationer är eftersom advokatyrket är svårt, främst av allt känslomässigt. Men yrket är även oerhört belönande. Fast är man inte villig att utforska sina egna inre processer så kommer det inte att gå bra.