Varför får inte alla samma straff vid samma brottslighet?

Begär en försvarare som tillvaratar dina intressen. Begär advokat Robert Klackenborn.

Två personer begår samma typ av brott, ta bokföringsbrott som exempel. Om den ena får sex månader i fängelse, ska inte den andra personen få detsamma – om brottsligheten som sådan är samma?

Här kan man såklart hamna i en semantisk diskussion, om att inga brott är samma i teknisk mening. Det jag menar är om brotten är så pass snarlika att de utifrån lagstiftningens trubbighet är att betrakta som samma.

Att de inte nödvändigtvis får samma straff beror på skillnaden mellan straffvärde och straffmätningsvärde.

Straffvärde handlar om vad vi som samhälle har kommit överens om vad ett brott är ”värt”, dvs hur långt eller stort straff ska den brottsliga handlingen ifråga ge.

Straffmätningsvärde tar avstamp i straffvärdet, men sedan tar man in det som gör fallet förhanden särpräglat, tex vilken människa det är som ska dömas.

I ett nytt mål från Hovrätten för Västra Sverige dömdes en man för grovt bokföringsbrott, grovt bedrägeri och överträdelse av näringsförbud. Straffet i tingsrätten bestämdes till två års fängelse. Detta höll hovrätten med om motsvarade straffvärdet. Hovrätten ansåg dock att mannens ålder (han var 78 år) skulle beaktas och att straffmätningsvärdet därför skull bestämmas till ett år och åtta månader.

Så åter till ursprungsfrågan. Varför ska inte 78-åringen få samma straff som en 34-åring som har begått samma brott? Ska inte lika fall bedömas lika? Jo, det ska de – men poängen är den att fallen inte är lika. I brottsbalken finns en lista, uppdelad över några paragrafer, som rätten ska ta ställning till för att göra påföljden mer rättvis. Ålder och hälsotillstånd kan spela in i bedömningen, likaså om förövaren har skadat sig allvarligt i och med brottet.

Som försvarare i brottmål inriktar man sig på olika saker. Ibland är det att visa att ens klient är oskyldig, ibland handlar det om att ett lämpligt straff ska utdömas – tex behandling (skyddstillsyn) snarare än fängelse. Ibland handlar det om att belysa varför det ”normala” straffet kommer att drabba just min klient orimligt hårt.