Vad händer om man begår fel brott?

Begär en advokat som tillvaratar dina intressen. Begär advokat Robert Klackenborn.

Högsta domstolen dömde precis i ett mål där en person hade anlitat en torped för att döda en tredje person. Torpeden dödade dock fel person.

Ett centralt begrepp i detta mål var frågan om ”anstiftan”. Anstiftan handlar om att man ger i uppdrag, tex genom att betala, en annan person som i sin tur ska begå ett brott – tex mord.

Frågan som Högsta domstolen hade att ta ställning till var om personen som anlitat torpeden, dvs anstiftaren, skulle dömas för anstiftan till mord avseende personen som faktiskt dog eller/och anstiftan till försök till mord avseende personen som egentligen skulle dödas.

I slutändan dömdes anstiftaren för 1) anstiftan till mord avseende personen som dödades ”av misstag”, eftersom det bedömdes att detta inte låg alltför långt ifrån vad som skulle ha skett – alltså dödandet av en annan person. Han dömdes dock inte för 2) anstiftan till försök till mord avseende personen som skulle dödas, eftersom anstiftaren bara ville att en person skulle dödas.

Anledningen till frikännandet avseende punkten 2) hänger samman med frågan om ”uppsåt”, dvs vad man som gärningsman vill begå för typ av brott. När domstolen bedömer frågan om så kallade osjälvständiga brott, där anstiftan är ett sådant, så behöver anstiftarens vilja bedömas. I det här fallet föll åtalet eftersom det inte var givet att anstiftaren ville att det skulle begås ett dubbelmord, eller trippelmord, eller någonting annat än mord i singularis.

Jag instämmer inte i Högsta domstolens slutsatser, utan tycker att de blir aningens ologiska av följande anledningar. Anledningen till att Högsta domstolen faktiskt fällde för anstiftan till mord var utifrån förståelsen om att a) collateral damage lätt kan uppstå när man ger uppdrag åt en torped. En grundläggande princip när det gäller försöksbrott är att b) brottet kan uppnås om fullbordandet utesluts av ”tillfälliga omständigheter”, såsom att polisen håller span och är beredda att ingripa. I detta fall dödade gärningsmannen fel person och, såvitt det verkar, blev då så pass störd att avvek från platsen – utan att försöka döda det tilltänkta offret. Slutligen så gäller att c) anstiftaren inte behöver vara helt införstådd med torpedens plan, utan den kan vara mer eller mindre farlig eller effektiv.

Utifrån a–c ovan så kan jag tycka att det är en relativt väntad följd att det blev som det blev, men det bör inte förta anstiftarens ansvar vad gäller det tilltänkta brottet. Att ens anlitade torped är ”dålig” ska man inte ha någon fördel av.

Nu blev det dock så att anstiftaren fick livstids fängelse alldeles oavsett, så detta blir ju mer en akademisk fråga – men rätt ska vara rätt ändå.