Begär en offentlig försvarare som kämpar för dig. Begär advokat Robert Klackenborn.
Vilket straff man får för ett narkotikabrott beror på olika omständigheter. Tabellen ovan visar vanliga längder på fängelsestraff som ofta döms ut vid narkotikabrott. Tabellen är dock enbart baserad på mängd och substans, medans straff i praktiken beror på fler omständigheter än så.
Till en början så är ”narkotikabrott” indelat i skalorna ringa narkotikabrott, narkotikabrott av normalgraden, grovt narkotikabrott och synnerligen grovt narkotikabrott.
Leder ofta till bötesstraff, annat är ovanligt.
Narkotikabrott är ett så kallat ”artbrott” vilket betyder att det finns en presumtion om fängelse som straff, till skillnad från villkorlig dom eller skyddstillsyn. Narkotikabrott av normalgraden har en straffskala upp till fängelse i tre år.
Den som döms för grovt narkotikabrott kan som regel förvänta sig ett fängelsestraff mellan två och sju år.
Har en straffskala mellan sex och tio år i fängelse.
Den 1 juli 2023 trädde en lagändring ikraft som innebär att försäljning av narkotika, oavsett mängd eller typ, kommer att innebära ett minimistraff om sex månaders fängelse. Lagändringen bygger på en överenskommelse mellan regeringen och Sverigedemokraterna.
Den nya bestämmelsen lyder på följande vis:
För narkotikabrott döms även den som olovligen bjuder ut narkotika till försäljning, förvarar eller befordrar vederlag för narkotika, förmedlar kontakter mellan säljare och köpare eller företar någon annan sådan åtgärd, om förfarandet är ägnat att främja narkotikahandel. Straffet är i ett sådant fall fängelse i lägst sex månader och högst tre år.
Under 2022 misstänktes drygt 55 000 personer för narkotikabrott. Många misstankar medför många olika förklaringar, dvs invändningar. En invändning är en anledning till att den misstänkte inte har gjort sig skyldig till brottet ifråga.
Generellt vid invändningar, krävs att förklaringen som lämnas ska vara konkret, rimlig och kontrollerbar. Lämnar man en sådan förklaring måste åklagaren i sin tur föra full bevisning mot ens invändning. Rent praktiskt så lämnas dock ofta något slags stöd (bevisning) för ens invändning.
Vid innehav eller bruk av narkotikaklassade mediciner är det en vanlig invändning att man har fått medicinen på recept. Bevisningen för detta förs vanligtvis skriftligen, dvs genom en utskrift från ens läkemedelslista. Fast det händer att muntliga uppgifter om detta godtas.
Vid misstanke om bruk, där recept saknas. Oavsett om misstanken gäller substanser som är normalt förekommande i mediciner eller annat, ex cannabis (även om medicin med THC faktiskt finns i Sverige numera, tex Savitex) så invänds det ofta att intaget har skett omedvetet. Intaget påstås då ibland ha skett genom att personen blivit drogad och ibland genom förväxling (av tex mediciner). Bevisning om detta förs vanligtvis muntligen. Ibland så lämnar den tilltalade konkreta, rimliga och kontrollerbara uppgifter. Ibland kallas vittnen, tex sådana som kan berätta om sammanhanget där den tilltalade antar att hen blev drogad.
Vidare angående samma som stycket ovan, dvs annat bruk, så invänds det även ibland att narkotikatestet visar fel. Invändningen om detta är ibland samma som den om recept ovan, dvs att testet visar det som finns i något läkemedel man använder. Ibland hävdas även sammanblandning av tester. I detta senare fall måste det sannolikt finnas någonting i utredningen som gör sammanblandning sannolikt, tex att provet har tagits i stökig miljö eller att det finns någonting konstigt i laboratoriesvaret.
Vid innehav i bostad eller bil, där invändningen är att narkotikan inte är ens, så tenderar följande faktorer att bli utslagsgivande. Om flera personer har haft tillgång till platsen där narkotikan hittades och om narkotikan hittades i särskilt nära anslutning till någon enskild person. Normalt så blir det svårt att lämna något särskilt stöd för detta. Frågan om skuld avgörs istället oftast utifrån ingripande polisers uppgifter och beslagsprotokoll.
Vid innehav där narkotikan har hittats i den misstänktes kläder accessoarer (tex väska) så förekommer två vanliga invändningar. Att den misstänkte har hittat narkotikan (men inte fattat att det var narkotika) och bestämt sig för att plocka upp den. I detta fall brukar det krävas någonting särskilt, tex att den misstänkte är ung. Ibland invänds det att någon annan har lagt narkotikan i den misstänktes kläder, eller att den misstänkte har tagit någon annans kläder utan att veta att det var narkotika i kläderna. I detta senare fall krävs det ofta något slags vittne som kan berätta om sammanhanget eller som tom tar på sig skulden.
Åtal om köp eller försäljning av narkotika bygger ofta, bevismässigt, på meddelanden per sms eller chatt. I dessa fall invänds det ofta att fler personer har haft tillgång till ens telefon eller konto. Ofta lämnar den misstänkte uppgifter om sammanhanget, ibland kallas vittnen. Ibland gör förundersökningen i övrigt att invändningen är rimlig, tex om flera personer har bott tillsammans med den misstänkte.
Det har hänt att personer blir dömda för att ha intagit tetrahydrocannabinolsyra (THC-syra), vilket är en nedbrytningsprodukt av THC. THC-syra har dock aldrig varit narkotikaklassat utan är enbart ett bevis för att THC har intagits. Ett antal personer som tidigare har dömts för detta har nu beviljats resning.
På samma tema som föregående, dvs processuella invändningar, så kan det även vara så att bruk inte ska vara ett särskilt brott om man kan antas ha brukat narkotikan som innehavet gäller. Detta är oftast en invändning som tas upp i pläderingen, snarare än att bevisning förs.
Vid misstanke om narkotikabrott av normalgraden eller värre har man som regel rätt till en försvarare. Begär en offentlig försvarare vid första kontakt med polisen. Du är välkommen att önska advokat Robert Klackenborn.