Skillnaden mellan tolv och fyra år i fängelse kan vara hårfin

Begär en offentlig försvarare som tillvaratar dina intressen. Begär advokat Robert Klackenborn.

Avsikt, uppsåt, mening, vilja eller med flit; kärt begrepp har många namn. Inom juridiken är detta vad vi jobbar med. Anledningen till att vi arbetar så hårt med att bedöma vad som har funnits inuti en förövares hjärna vid ett visst brott är så att straff inte ska bli orimliga.

Inledningsvis kan vi ta ett exempel. Två brottsoffer orsakas samma typ av hjärnskada. Den ena blir sparkad i huvudet vid en gatumisshandel och den andre snavar på en skejtboard som en hipster sparkar iväg utan vidare tanke. Jag tror att de flesta är ense om att våldsutövaren och hipstern inte förtjänar att sitta i fängelse lika länge. Det är exakt samma princip man strävar mot när man bedömer skillnaden mellan grov misshandel och försök till mord, men man är då inne på lite finare detaljnivå.

Den 8 juni i år meddelade Svea Hovrätt dom i ett mål där den tilltalade hade dömts för försök till mord av tingsrätten. Den tilltalade hade erkänt att han, tillsammans med en annan person, hade slagit och sparkat samt huggit och stuckit målsäganden med kniv.

När man kategoriserar skador delar man först in dessa i skarpt respektive trubbigt våld. Skär och stick med kniv hör till skarpt våld, medan slag och sparkar hör till trubbigt. I målet som nämns ovan var det skarpa våldet relativt lindrigt.

I detta fall hade dock brottsoffret livshotande skador, som klart hade orsakats av en spark eller ett slag. Brottsoffret hade nämligen fått en fraktur på luftstrupen, vilket i sin tur gjorde att luft läckte in i blodkärlen i halsen. Av vittnesmål från rättsläkare framgick att den livshotande skadan var ovanlig och oväntad, därför menade hovrätten att den tilltalade inte rimligtvis kan ha haft uppsåt att orsaka skadan ifråga. Utifrån detta ändrade hovrätten från försök till mord till grov misshandel och sänkte straffet från tolv års fängelse till fyra år.

Det är opopulärt att bevaka rättssäkerheten för personer som har begått allvarliga brott. Opinionen ligger ofta i riktning mot att man ska bunta ihop och slå ihjäl dom. Men en person som rimligtvis inte har haft för avsikt att döda målsäganden, fast där en dödlig skada oväntat har orsakats, ska inte dömas för försök till mord. Detta är lika självklart som att en person som har begått bokföringsbrott inte ska dömas för försök till mord istället.

Gandhi ska ha sagt ”the greatness of a nation can be judged by how it treats its weakest member” och när misstänkta, särskilt frihetsberövade, är i rättsmaskinen så är de svaga. Samhället är skyldigt att hantera misstänkta och dömda på ett rättvist och rationellt vis istället för att hänfalla åt hämndbegär.

Jag är stolt över att vara försvarare och att vara en del av systemet som bevakar rättvisan.