Mord eller vållande till annans död

Begär en försvarare som tillvaratar dina intressen. Begär advokat Robert Klackenborn.

Den 22 juni 2021 vid 16-tiden påfanns en kropp i sjön Magelungen. Utifrån den rättsmedicinska utredningen kan målsäganden ha blivit bragd om livet. Kort efter målsäganden upptäcktes greps och häktades en en misstänkt person.

Den misstänkte medgav att han hade träffat målsäganden under kvällen och att de kan ha haft sex. Mastuppkopplingar visade även att de hade varit i varandras närhet under perioden då målsäganden kan ha omkommit.

Kruxet är dock att målsäganden kan ha omkommit under ett spann om cirka ett halvt dygn.

Målet illustrerar exakt hur illa det kan gå när amatörer tillåts döma.

Jag vet inte om personen som dömdes är skyldig, men det gör inte nämnden heller. Detta var alltså en så kallad ”nämndemannadom”, dvs en dom där juristdomaren blev överröstad. Av domen framgår bland annat detta:

”Det finns inget stöd i utredningen för att [målsäganden] skulle träffa någon annan den kvällen i Farsta Strand än [den tilltalade]. En alternativ gärningsman är därför utesluten. Utredningen visar att [den tilltalade] är den ende som haft tillfälle och möjlighet att utföra gärningen och utredningen i denna del är därför mycket besvärande för honom.”

Åklagaren söker, genom polisen, efter andra möjliga gärningsmän. Men i den stora vida världen. Om det inte finns några tecken, tex sms, över vilka jag har träffat. Betyder det att jag inte har träffat någon än den senaste personen jag hade sms-kontakt med?

Flera omständigheter talar för att den som dömdes för brottet är den mest sannolika gärningsmannen, åtminstone av alternativen. Så visst, om standarden för en fällande dom är ”mest sannolik förövare”, håller jag med nämnden. Men om standarden alltjämt ska vara ”ställt bortom rimligt tvivel”, så är detta fel.

Allt detta under omständigheter där målsäganden har påträffats i en omgivning där prostitution ska ha varit vanlig (där osympatiska torskar torde förekomma), i ett otrohetssammanhang (där det därför åtminstone finns en ytterligare person med motiv), där man inte ens med övertygande sannolikhet kan säga om målsäganden har blivit dödad eller dött av olycksfall.

Åklagaren väckte åtal för mord alternativt grov misshandel och vållande till annans död, grovt brott. Den tilltalade dömdes för grov misshandel och vållande till annans död, grovt brott och fick fem år i fängelse. Domen överklagades inte.

Avslutningsvis vill jag hänvisa till domstolspraxis, varigenom det står klart att man inte ska kunna döma en person då bevisläget är som i fallet ovan: Svea Hovrätt, dom den 4 maj 2007, B 9709-06 och NJA 1991 s. 56.

Rättens ordförande har på ett föredömligt pedagogiskt vis författat sin skiljaktiga mening och det är tragiskt att nämnden inte har tagit till sig av de kloka orden.